Ridturen idag gick över förväntan. Jag hade bara tänkt strunta i allt vad korrekthet heter och bara låta henne trava och galoppera som hon ville, för hon är verkligen jättesvår just nu. Men sedan tänkte jag att "nej, nu ska hon lyssna på mig", så jag tog tag i henne och drev framåt. Och framåt, och framåt och framåt. Ett x antal hundra meter längre bort gav hon äntligen efter för tygeln och sökte stödet. Strid nummer 1 var vunnen! Sedan svängde jag in på en skogsväg och lät henne skritta lite på tygeln men sedan fick hon långa tyglar när det blev uppförsbacke och massa rötter. Det blev lite klätterträning där i svag lutning några hundra meter. Hon tyckte nog att det var lite jobbigt. Sedan fortsatte jag skritta henne på långa tyglar för marken var så ojämn att jag vill att hon skulle ha svängrum ifall hon skulle snubbla.