Idag promenerade mamma och jag som sagt med Connie. De första hundra metrarna var det en del tjafs. Hon skulle testa lite, halv reste sig och var allmänt oförskämnd. Detta visste jag ju dock skulle ske, och jag förstår henne också. Hon lugnade successivt ner sig och efter typ 3 km var hon sig själv igen. Det var i alla fall jättemysigt att gå med henne och det märktes verkligen att hon var glad över att komma ut och se lite nytt.

Imorgon kan jag förhoppningsvis rida på ridbanan. Jag vill komma igång med ridningen så snabbt som möjligt nu, för hon har redan tappat en hel del muskler (buhu!) och jag ska åka bort om 2 veckor så ja...


oktober(?) 2010

//Isabelle