Jag tog ju in ponnyn på förmiddagen för att jag skulle rida. Sagt och gjort, jag började jobba henne i skritten och det tog inte länge förens hon sökte stödet på yttertygeln. Dock kände jag att jag var jättetrött i benen och insåg att jag inte skulle orka hålla ihop henne. Därför böjde jag henne ordentligt i skritten och jobbade lite där och sedan avslutade jag. Det är ingen idé att rida om man inte kommer göra det bra, då förstör man bara det som byggds upp dittills. Istället bestämde jag mig för att jag skulle skritta ut på kvällen i stället.

Runt kvart i tio gick jag ut till hagen, slängde på ett täcke och tränsade ponnyn. Mamma slängde upp mig och så följde hon med och promenerade. Det var verkligen en jättemysig ridtur! Connie gick bra och lyssnade för skänkel och tygel och det var alldeles ljummet i luften. Det var verkligen underbart!