I och med att Connie är lite stum i vänster tygeln är det väldigt lätt för mig att hålla för mycket i den. När vi rider i vänster varv tar jag alltför mycket i vänster tygeln istället för att ge henne stöd på yttertygeln. När jag rider i höger varv håller jag istället för mycket på yttern. Detta är eftersom hon gärna drar åt sig bettet på den sidan och blir stum och okänslig. Detta är dock något jag är medveten om och jobbar med varje ridpass. I slutet av ridpasset, när hon är lösgjord, brukar det ha jämnat ut sig så att båda har släppt lite.

En annan sak jag måste tänka på är att inte sitta och hålla i tyglarna hela tiden. Jag måste verkligen se till att krama tygel ibland och lätta ibland och hålla på så, så att det inte blir så statiskt. Detta har jag blivit mycket bättre på på senare tid. Min blick när jag rider markarbete är inte heller den bästa, det blir lätt så att jag fäster blicken på hennes nacke. Detta varierar dock väldigt mycket. Under den tiden som hon gick riktigt bra hade jag en bra blick för att jag visste att jag kunde lite på att hon gick med huvudet där hon skulle. Nu när det går sämre för oss måste jag hålla koll. 

Det är bra att kunna peka ut sina brister, för då är det lättare att jobba med dem. Jag vet att jag även har starka sidor i ridningen, dock har jag nog fler brister just nu haha!

//Isabelle

Just nu sitter jag och kollar på repriser från världscupen på svtplay. Det är alltid lika inspirerande! 

//Isabelle

Idag red jag barbacka på ridbanan igen. Det gick helt okej. Hon var lite lättare att lösgöra idag, men galoppen funkade inte alls. Hon var jättetjafsig i munnen idag också. Det börjar oroa mig lite nu faktiskt. Jag tror dock inte att hon har ont någonstans, hon trotsar nog bara. Det är tråkigt ändå, det blir liksom inget flyt i ridningen när hon ska slänga upp huvudet var och varannan sekund...

//Isabelle

Jag sitter och funderar över hur ponny ska klippas, när vi väl fått tag på en klippmaskin. Nu är det ju snart november, och senare än så vill jag inte klippa henne. Helst av allt vill jag såklart klippa henne helt, det är ju snyggast. Dock behövs inte det och det vore bara taskigt mot henne. Men jag ska antingen klippa halvklippning eller filtklippning, och sedan klippa allting i typ februari nästa år. 


filtklippning


halvklippning (dock kommer jag inte klippa frambenen)

Jag kan dock inte avgöra vilket som är det minst fula alternativet haha.

//Isabelle

Idag hade jag ont i mitt knä igen så jag vågade inte rida. Därför promenerade jag 5 km med ponnyn. Det är inte precis någon bra motion, men lite bättre än inget i alla fall.

Jag börjar redan känna att ridsuget dalar nu när mörkret faller allt snabbare. Tänk då när det blir snö och kallt och allt är fruset. Jag längtar verkligen inte! När jag är vuxen ska jag flytta till ett mer hästvänligt land haha! 

//Isabelle

Det har varit lite sisådär med ridningen den senaste veckan. Jag har haft migrän så har inte kunnat rida så mycket. När jag väl ridit så har hon varit väldigt vrång och jobbig. Det bidrar inte direkt till en ökad lust att gå ut till stallet... 

---

Idag red jag i alla fall barbacka på ridbanan. Började med att verkligen jobba henne i skritten. Tror jag höll på typ en halvtimma med att ställa utåt, innåt, korta, länga, halter och så vidare. Det gav resultat och hon blev fin tillslut. Sedan gick jag över till traven och gjorde samma sak, och efter det började jag om med skritten igen. Sedan jobbade jag i galoppen. I vänster galopp var hon suuuuper fin! Det är ju hennes jobbiga galopp men idag märktes det verkligen inte. Det var nästan svårt för mig att sitta kvar för att hon kom upp med ryggen så mycket och blev så rund. Vi låg och rullade ett tag på spåret och på volter. Sedan vad det dags för andra varvet. Det burkar vara henne bra galopp, men idag gick det verkligen inte. Hon har blivit jättetjatig med huvudet av någon anledning. Kastar huvudet upp och ner och försöker knipa tag i bettet. Hon gjorde det även en del i traven också det blev väldigt tydligt i galoppen. Jag vet inte om hon har ont någonstans eller om hon bara vill protestera, men det kommer väl visa sig efter ett tag. Efter galoppen jobbade jag i alla fall ännu mer i traven med serpentiner, snett igenom och småvolter. Sedan fick hon jogga i låg form innan jag avslutade med att skritta ut en sväng. 

Jag är i det stora hela nöjd med dagens ridpass. Även fast hon var väldigt trälig i början och stundvis genom hela ridpasset lyckades jag ändå komma åt henne och jobba igenom det ganska bra. 

När jag var och kollade på KM:et i söndags kände jag verkligen att Connie och jag hade kunnat vara med på det. Så är det alltid, när jag åker ut och ser andra rida inser jag att jag kan göra det lika bra, eller bättre, själv.

Jag har kommit fram till att jag underskattar mig och Connie väldigt mycket, medan jag överskattar alla andra ekipage. Jag ställer för höga krav på vad en tävlingsryttare ska vara. För mig måste allting klaffa för att man ska ut och visa upp sig. På en skala 1-10 måste allting vara en 10:a, medan det för många andra räcker med typ en 5:a. En 10:a är väl i princip omöjligt att uppnå, det är nästan aldrig allting funkar till 100%, ändå är det den känslan jag känner att jag behöver för att kunna åka ut och visa upp Connie och mig.

Det ligger en osäkerhet i mig, jag är rädd för att andra ska döma mig som ryttare. I andra områden tycker jag det är helt okej att inte vara perfekt. Men när det kommer till ridningen klarar jag inte av att känna att jag kanske är dålig. Att andra inte tycker att jag är bra. Jag vill prestera bra, visa att jag kan. Ridningen är så pass viktig för mig att jag inte klarar av allt dömande. Jag vill att folk ska kolla på mig och tänka att "wow, vad bra hon har blivit" eller "oj, vad fin hennes ponny har blivit, och vad bra hon rider". Och kanske skulle de göra det, det vet jag ju inte förens jag åkt iväg utanför hemmets trygga portar.

Jag är ett hinder för min egen framgång, och jag ska verkligen försöka jobba bort det. Jag måste försöka inse att det är okej att inte vara perfekt, att det är okej att misslyckas ibland...

//Isabelle

Tyvärr fick jag inga bra bilder denna gång, dels för att inställningarna på kameran var lite sisådär och dessutom var det hinderstöd och stolpar över allt haha. 

Jag suger, I know. Men ponnyn har varit hemsk att jobba med den senaste veckan. Visst att hon är tuff och något svårriden ibland, men detta har varit under att kritik. Förmodligen (förhoppningsvis) är det för att hon sätter päls. Hon fick stå onsdag, torsdag och fredag och idag promenerade jag bara med henne. Det är liksom ingen idé att försöka när det bara går ut på en 40 minuters kamp mellan oss där ingen vinner. 

bilder från idag:



//Isabelle

Jag red barbacka igen, det känns som att det går bäst då. Hon var väldigt tjafsig i början, men sedan blev hon riktigt fin. Känslan när jag galoperade henne i vänster varv (hennes svåra varv) och hon helt plötsligt släppte till, höjde ryggen och jobbade. Herregud, vad skönt det kändes! Det blev mycket galopp igår faktiskt. Vi låg bara och rullade i båda varven. Det var riktigt roligt, känslan blir så annorlunda när man inte har någon sadel. Dessutom var det så lerigt på ridbanan att smutsen stänkte upp i ansiktet haha. Det är sånna dagar som verkligen får mig att inse varför jag håller på med hästar.

Jag har varit sjuk sedan i tisdags, så någon ridning har det inte blivit. Jag kanske orkar med att rida idag. Dock ösregnar det just nu så jag hoppas att det ger sig tills i eftermiddag. Jag känner verkligen en enorm lust att rida! Det är så tråkigt att bara ligga inne hela tiden...

//Isabelle

Idag drog jag på mig mjukisar och mys tröja och gick ut till ponnyn med tanken att jag bara skulle lulla runt lite på ridbanan barbacka. När jag väl suttit upp och kände hur pigg hon var blev jag själv lite piggare och lite mer taggad. När jag samlade ihop henne var hon faktiskt helt ok. Ganska mjuk och inte allt motsträvig. Jag böjde och kollade och kunde snart gå över till att jobba henne i trav, vilket gick lika bra. Jag jobbade med tempoväxlingar occh red mycket på åttvolten. Hon var verkligen fin! Det gick bra även i galoppen, mycket bättre än vad det gjort de senaste dagarna när jag ridit med sadel. Efter galoppen jobbade jag mer i traven med att ställa utåt på långsidorna och sedan prova lite skänkelvikning. Det gick helt ok. Efter det var hon jättelösgjord och fin. I slutet joggade jag av och strechade henne lite. 

Jag hade glömt hur fin hon är att rida barbacka. Min balans var verkligen bra idag, tillslut tänkte jag inte ens att jag red barbacka.

//Isabelle

Nu när jag har börjat hoppa lite mer har jag viljat testa hur högt Connie och jag kan hoppa. Upp till 90 cm går det jättebra, jag tänker inte ens på höjden. Men när jag sedan höjer till 100 cm då är det kört. Jag blir jätteosäker och Connie känner av det så hon springer på sidan av hindret. Jag säger inte till henne då för jag vågar själv inte hoppa det. Istället får jag sänka ner hindret igen.